Först tänkte jag att det var väl konstigt att den här har varit min favoritfilm så länge. Depressiv, djuplodande och gubbsjuk. Men sen fattar jag ju. Det är ett ganska enkelt komplext budskap. Precis som livet. Som någon sa i somras; det är bara två saker vi måste göra i livet, vi måste välja och vi måste dö.
Lika bra att göra det vackert då rå, hur flummigt det än verkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar