BUBAMARA: oktober 2010

tisdag 26 oktober 2010

Pluggar på om Potatis.

Potatisens dag

Potatisens dag infaller den 26 oktober. Då är potatisen skördad och tillgången är god. Tanken är att potatisen ska firas i hela landet. Potatisakademien hoppas att alla vill fira med att äta potatis denna dag.

Poet-Potät

Tillåt mej att låta

en sista gång

att säga det där som vi alla vill ha sagt

tillåta att gråta

vara rosenröd och sentimental

klä mej i sirligt vitt och

dansa barfota över gräsmatta

tillåt mej

att vara poet och pretantion

slösa tårar i sorgsen ton

låt mej få hämta potatis

i en lerig hink, medans regnet öser ner

och förtvivlat skrika utan att få ur vattnet ut stövelskaften

jag kommer ändå att komma in igen

koka vatten och stampa mos

och skratta bort

en bra dag

på bästa sätt

Wikipedia säger:

Namnet potatis kommer från spanskans "patata" som kommer av en sammanblandning av namnet på sötpotatis "batata" (Ipomoea batatas), och "papa" som är den vanligaste benämningen i spansktalande länder och är lika med quechuans "papa" (fr. pomme de terre; jordäpple). I norra och sydligaste (Skåne och västra Blekinge) Sverige kallas de päror. Detta kan tolkas så att denna sort eller varietet av potatis liknade päron, dvs de var ej runda utan päronformade. På tyska kom potatis nämligen att heta "erd birnen" vilket påverkade det skånska språket (jmf. "päror"). Tron på att man hade att göra med en sötpotatis gav den detta namn på de flesta platser. I potatisens senare etymologi bör nämnas att "fries" på am. engelska kommer av "pomme de terre". Denna sena utv. av potatisens historia har också en förveckling i dess tidiga begynnelse. Italienarna var på 1600-talet i tron att det rörde sig om en slags tryffel - växtknölen fick heta "tartuffolo" på italienska. I Tyskland kom samma knöl att få namnet "kartoffel(n)" och den tyska påverkan på svenskan var mycket stor vid denna tid. I Sydsverige kan de ibland även kallas pantofflor eller knudor. I vissa delar av Värmland säger man jordäpplen (jämför franskans pomme de terre). Att "p" som bokstav spökar i potatisens språkvandring genom 16 o 1700-talets Europa måste tillskrivas andra faktorer än semantiken. Potatisens groddar kallas ibland för ålar.

bild hittad: http://www.nyfikenvital.org/?q=node/2785

potatisar

Potatis- och purjolökssoppa

Buffé nr 11 2003, sida 27

TILLAGNINGSTID: Över 20 min

SVÅRIGHETSGRAD: Medel

PORTIONER: 6

Ingredienser

4-5 medelstora purjolökar (ca 1 kg)

1 kg potatis

2 msk smör

1 1/2 tsk salt

1 krm peppar

hönsbuljong (2 tärningar+1 1/2 liter kallt vatten)

1 kryddbukett: 2 kvistar timjan, 1 lagerblad, 2 kvistar persilja, 1 stjälkselleri

1 1/2 dl cremé fraiche

1 knippe körvel

riven parmesanost till servering

Gör så här

1. Ansa och skölj purjolöken. Skär den i mindre

bitar. Smält smöret i en gryta. Fräs purjolöken

utan att den tar färg. Salta och peppra.

2. Skala och skölj potatisen. Skär den i skivor

och lägg i grytan. Häll på vattnet och buljong-tärningarna.

3. Knyt en kryddbukett av timjan, lagerblad,

persilja och de gröna bladen från stjälksellerin.

Lägg i grytan och låt koka i ca 20 minuter tills

potatisen mjuknat. Ta upp kryddbuketten.

4. Rör ner crème fraiche. Smaka av med salt

och peppar. Riv körveln i mindre bitar och lägg

i soppan. Servera gärna med riven parmesan.

lördag 23 oktober 2010

BKO försvinner aaaldrig. Det vet vi.

Lyssna lyssna lyssna

Innan Allt Försvinner Lyrics

Innan allt försvinner
Innan allt är över
Hör jag från en bakgård
Slingrar in i dina mjuka ben

En koltrast i slutet av april
Och dom lugna andetagen
Av ungarna som sover
I rummet som vi lånat

Och jag som en gång sålde själen för att vara
Att vara med om just sådannahära stunder
Jag ångrar ingenting
Men tiden kommer när man ska betala

Innan allt försvinner, försvinner

Innan allt försvinner
Innan jag hamnar i det stora svarta hålet
Känner jag våren stå och stampa utanför
Det kanske blir en bra dag
Det blir en glass i parken
Medans ungarna får leka

Om marken inte gungar
Och jag som en gång sålde själen för att vara
Att vara med om just sådannahära stunder
Jag ångrar ingenting
Men tiden kommer när man ska betala

Innan allt försvinner, försvinner

Jag som en gång sålde själen
Som fick kärleken och guldet
Och fick dansa hela natten
Till den sista baren stängde
Jag ångrar ingenting
Jag ångrar ingenting
Men tiden kommer när man ska betala

Innan allt försvinner, försvinner

Innan allt och du och jag försvinner
Innan allt vi vet och har försvinner

---------------------------------------------------------------------------------

Wikipedia-Apex är brytpunkten på en kurva i racingsammanhang. Den ideala linjen i de flesta kurvor är att ligga på utsidan i ingången, ta en rund sväng och sedan glida ut något i utgången av kurvan.

apex

det enda du vet
när du har nått apex,
tangerat min innersta kurva,
är;
att du är på väg ut igen

Resande farbror Mack.

Alla resor är bra. Både framåt och bakåt.
Gamla minnen är bra. Både goda och mindre goda.
Vi som var med är bra. Både förr och nu.
Så det så.

torsdag 21 oktober 2010

Särdeles.

I fotspåren av Doctor Parnassus:
Herr Gilliams andra särdeles särpräglade animationer. En av dem är här nu.

onsdag 20 oktober 2010

Det här är en varning.

Om du händelsevis råkat hyra fyra filmen i fyra dagar, varav en av dem är The Imaginarium of Doctor Parnassus så; Spar inte den till sist! Obs!

Om det liksom är så att du väntar till sist med att se den bara för att den verkar så himla mysig och imaginär och Bra! Och om dessutom en vän har sagt:
-Nämen åh, den vill jag också se.
Vänta inte med den lilla godbiten till sist för det kan hända att du måste stress-se den bara för att hinna lämna tillbaka alla filmer i tid den fjärde dagen. Se den först. Sen kan du se den sist -också- bara för att kunna njuta av den även i ett stressläge.
Eller hyra bara den i fyra dagar och se den om
igen och
igen och
igen och
igen.

Eller vad jag egentligen skulle vilja säga är:
-Köp den. Stoppa den under armen. Flytta hem till mej. Jag har numera kylfrys så vi kan bunkra upp massor med mat. Jag har dessutom två toaletter så vi kan gå på kissepaus samtidigt för att få ihop effektiv titt-tid. Jag har yllefiltar, täcken, madrasser osv osv.
Så kan vi titta på den länge.
Jag tror man behöver det.
Jättelänge.

lördag 16 oktober 2010

Inspiration.

På Bilddagboken.se fann jag den här bilden och en uppmaning att finna på en text. Det tog skruv. Bilden är fotad av Joakim Pekkari och flera flera helt hänförande bilder finns på http://LivingPixels.soclog.se/ Han är helt enkelt kung på den sajten!

Naken

det låg ett tivoli där ute på den daggfrusna slätten
du,
var den enda som var inbjuden

och du valde att gå dit

ingen aldrig
någonsin
kan vara dej så nära som nu

Lördag.

Vägg-anaLys

söndag 10 oktober 2010

Tissel-tassel i Höste-tröste-skogen

jag gick ner till stranden

lade mej på (vattensidan) brynet

skar en sylvass snittning med fingret

mellan ytan och gruset

känslan av att rulla in sej

i havet om hösten

är varken kallt, vått eller farlig

---> Rebecka T

torsdag 7 oktober 2010

Okej då.

Det är så mycket tal om-

och visst-

det är något visst med det här

och definitivt det här

onsdag 6 oktober 2010

Trött-tlöt-töt-söt.

Helt klart tröttast som synts i haga.
Många höstlöv att jaga.
Några möss att ta av daga.
Se på när matte maten laga.

Har ingenting att klaga.

I gästens knä sej behaga.

tisdag 5 oktober 2010

Snyggt.

Nedmontering av en stad.

Stadens tak har alltid varit mina. Även teckningarna från barndomen. Skorstenarna, den svarta, röda eller gröna plåten. Vindhattarna men sällan tegel. Jag tog ner dem själv. La dem i en fin låda för att spara dem.

Det var okej för honom.

Väggarna som erbjuder krypin. Skyddar mot vind och vatten. En bomb, ett hål i väggen och din trygghet är skadad för livet. Mödrar, barn och män. Och de som står utanför med gevär. Krypin. Krypskytt.

Men det är inte dem han talar om.

Alla våningar. Etagen. Olika familjer i olika rum. Alla ord som hörs genom innerväggarna av varierande kvalité. Njutningarna som grannarna lever med eller gömmer med öronen under kudden. Balkongskrik och skrän mitt i nätterna och igenkännande vinkningar på dagarna. Att vi har samma olika musiksmak. Eller att vi åtmistone har det nu när vi bott här så länge. Golvet ner till dej är taket upp till mej.

Han raserar dem alla.

Trädgårdarna som vetter ut mot asfaltsgatorna. Rullatorer och skateboards. Deras hastighet fyller våra dagar med irritation eller glädje. Paret som går handihand om dagen men skriker åt varandra efter efterfesten på balkongen med musiken. Damen som alltid letar efter sin katt. Hon som alltid glömmer något och går in genom porten igen, kanske två gånger varje gång. Mannen med de för korta byxorna men alltid-så-glada uppseendet. Som en vanheden fast utan hopp. Alla de andra som stressar förbi och någon som fastnar i bilden förevigt.

Han lovar att skriva in dem i en bok så att jag kan läsa om dem sen.

Muséerna får påminna om byggnadernas konstruktion, vägarnas avvägning och lutning. Antalet små fyrkantiga stenar som lagts i fascinerande mönster. Soptunnorna är vi glada över att slippa se. Framförallt soporna som ligger framför under och runtom. Alla sopor. De är vi gladast över att inte se mera.

Men allt jobb, allt slit, alla timmar som människorna lagt ner i denna stad, det kan han aldrig ta bort. Aldrig.

All jord och alla stena som måste flyttas tillbaka igen, letas reda på, läggas på plats. Träd som sågats ner. Fågelbon som raserats, krasats sönder och rådjurens betesmarker ska återsås med gräs och liv.
- Vi ska väl inte hämta tillbaka dinosaurierna väl, frågade jag.
-Nä jag vill bara se hur det såg ut innan det blev en stad.

Han satt där på en stol, brevid min gata, sippade kaffe latte och tittade ut över staden som inte fanns längre. Och jag förundrades över hur han lyckades montera ned allt.