Där sitter dom och ljuger...

...eller så berättar de så stora sanningar som aldrig förr sagts.

Ledigheten.

Vi försökte bestämma vad det var för dag.
Det var inte söndag, det visste vi. Minns inte hur vi kom fram till det, men vi var helt säkra.
Det var inte onsdag. Helt omöjligt. Onsdag skulle det nämligen vara dagen efter för då tänkte Stefan komma och låna husvagnen.
Fredag kunde det inte vara för det var inte bilbingo när vi reste förbi bilbingoåkern och det skulle vara bilbingo på fredag så fredag var det inte. Det lämnade kvar måndag tisdag torsdag och lördag.
Längre än så kom vi inte. Det blev för svårt. Vi bestämde att vänta till morgondagen och reda ut vilken dag det var då.
Så vi gick ner till bryggan med stolar, wiskey, metspön och kamera och väntade på morgondagen. Den dagen skulle bli mycket lättare att definiera eftersom Stefan tänkte komma och hämta husvagnen.
Men jag metade utan mask. Det var så jobbigt att behöva dra upp fisk hela tiden.

  

Sned men sann

Provar nya saker. Typ lampa och mobil. Lampskärmen är funnen för en liten slant i Spånga. Dito-foten fanns för ännu mindre slant i en liten loppis alldeles invid en mack i Danmark. Ägaren sprang framåtillbaka mellan bensinbetalare och oss som fann fleråfler fynd.
Mobilen fanns i en vanlig storstadsbutik.

Published with Blogger-droid v1.4.8

Blå Blå...

Äggskal och hattar. 

Resan tog ett varv runt skandinavien. 

Jag tog ett och annat varv ner mitt eget land. 

Muffinsfåglar. Alviks torg.

Det är inte bara jag som mår bra av Muffins. Men han frågade först. Sen hämta han polarna.

-Jaha då kör vi!

Sen gick jag hem till Hässelby. Nu är jag svart om benen.

Lingbokroken. Rak och enkel.

Snusnäsduk. Vanlig näsduk. Hemkomst. Och vindens hastighet.

Antingen.

Antingen är det en väldigt stor boll. Eller så är det ett väldigt litet fat. Faktum är att bollen är pyttepytteliten och får ett alldeles eget pyttefat. I Spånga kan man köpa så små små bakverk och komma undan med en fika för tjugofem spänn, samtidigt som man lojt kan sitta och titta på bussar pendeltåg och människor.
Spånga.
Bara namnet är ju värt att passera ett par gånger om dagen.  Och det är innan man ens har nämnt att det ligger en Erikshjälpen där som är helt fantastisk. Stor, prydlig och chockerande sköna prislappar. En utflykt att rekommendera. Värmeligen.

Förmodligen sommarens mest fotograferade.

Jag åt två liter alldeles själv. 14kr50öre styck 'bara idag' (igår) på ICA här hemma på torget.
Lyx mej.

Lyckliga Luka.

Snabbare än min egen skugga...

Livet, livet!

Marianne Greenwood.
Levnadskonstnär.

(Och  här
sitter jag och undrar hur man gör)

Dessa pliriga ögon talar om,
berättar om
och om igen hur man fyller tid
med liv.

Se henne här: svtPlay
Och här: Ideosphere





Foto: Jacob Forsell, taget från Ideosphere.se

Jag vinner aldrig. Det finns alltid någon som är mycket snällare.

-Jag vill ha en kopp kaffe. Behåll resten av växeln för jag fick nämligen rabatt härommorgonen. Kan jag fylla på i min termoskopp?
-Ja ja, fyll på. Fyll på ordentligt!
-Åh ja okej, tack.
-Här du får välja en kaka.
-Oj, får jag en kaka, så snällt.
-Vilken vill du ha?
-Då vill jag nog ha en med sylt på.
- Det ska du få, sa han och la två kakor i en servett och gav mej dem...

Jag grät hela vägen till Stranden. Människor är så fina.
Sen nynnade jag och tänkte på Chris Rea hela dagen.

Blomma med egen vilja.

Jag ville väl också att den skulle leva. Inte vattnade jag nåt fördet.

Anmärkningsvärdighet i tre vinklar:

Propeller.

I sommarens soliga dagar: