Midsommarmaten.

Torsdag em Hemma i lilla köket:
Snabbstekta nervösa bacon och äggrörigt kaos.
Utsikt över framtiden.


Torsdag kväll Lilla Lingbo i stora köket:
Varmskön grön ärtsoppa och nybakta scones. Ett glas öl och lite wiskey.
Utsikt över åkern och sonedgången.


Midsommaraftons morgon(förmiddag) Uteplatsen i stora trädgården(paradiset):
Tre timmar uppdukad fantastisk frukost med fågelsång, ljudet av två flugor, några getingar och mjuka samtal.
Utsikt under körsbärsträden över pionerna och nyklippt gräsmatta.


Trefyratiden Gävle, hus och blå motorcykel:
Nej mat var det ingen som tänkte på.
Utsikt mellan tujaträden i uteplatsen.


Kvällning Torsång café:
Hästräka med utspillt kaffe, diverse telefonsamtal och en onödigt inköpt chokladjordgubbsbakelse.
Utsikt över hundratals sommarturister, älven, stora feta båtar och till ljudet av en skrämselångbåtsvissla.


Någon timme senare på lastbilsflak från Hedemora till en Logdans:
Dricka ur en Famous Grouse-flaska som inte var Wiskey. En smutt burköl.
Utsikt till andra sidan flaket och femton glada/arga fulla tonåringar. (Vi kom inte fram till Logdansen)


Mittinatten på en altan i utkanten av Hedemora, långt från ungdomar och bråk:
Jordgubbar(många) och bubbelvatten med smultronsmak och försök till allsång med gitaristen.
Utsikten kunde ha varit från taket på huset. Det fanns en så inbjudande stege att klättra på.


Midsommardagsmorgon stadshotellet mitt i Hedemora:
Frukostbuffé. Mest Gustavskorv och kaffe. Och kaffe. Och kaffe.
Utsikt över ett regnigt kullerstenstorg.


Efter frukost utanför dörren i ett rött hus till höger i Hedemora:
Kaffe med sump, bästa kompisar och en kusin.
Utsikt över ett kubbspel och tomma ölburkar på gräsmattan.


Intill midsommarstångsresning i Norn. Utanför bibliotekshuset.
Arbogahemmagjord fäskpotatis, sill, sill, laxpudding, köttbullar, gräddfil och sallad. Fy fan va gott. Och många jordgubbar såklart, med grädde.
Utsikt förbi farmor och en heders-kransprydd-stol mot en stilla tjärn där doppingen guppade förnöjt. Och till höger tre människor som försöker(fortfarade) få igång en moped.


Stora sköna soffan i Gävle framför elden i spisen, innanför ösregnet.
Pizza och Spittfire.
Insikt i hur fint livet faktiskt kan vara. Så underbart bra bara.


Alldeles för tidigt på morgonen på tre lager stolsdynor på altanen i Gävle.
Falu rågrut, smör, ost, youghurt, apelsinjos, kaffe, Allan(hundra år), Thåström och nyplockade smultron.
Utsikt över en nytvättad blå motorcykel.


Etttiden i Rengsjö hemma hos Rengsjö el.
Nyfiskad öring, två dito små aborrar, citronsås och färskpotatis. Ruskigt många jordgubbar och grädde.
Utsikt över en panter ellerpant...ja. Och senare dragspel och fiol.


Utanför litet rött ombyggt hus i Åbyggeby-bygden. Bredvid uthuset med en 400mc. Tillsammans med en precis likadan människa som mitt sällskap. Udda.
Grillad fläskfile, bea, två sorters potatissallad och en trasig skata.
Utsikt över en hemfärd.


En mindre soffa i Solna.
Lugna avslappnade knäckemackor.
Vetskap om framtiden.



Och så Moto boy såklart.

Motion och styrka.

Kära dagbok,

i enighet med devisen Det är när man går vilse som man hittar det mest oväntade. Och det är ju bra men nu behöver jag inte hitta Råcksta flera gånger. Inte heller den lilla söta kyrkogården från något annat håll. Det börjar kännas lite obehagligt.

Fick i alla fall en tre gånger längre promenad än vad som var tänkt. Det bådar gott inför höstsäsongen.

Sen får jag nog fråga mina lagkamrater om jag kan räkna att lyfta ekbordsskivor, etthundraåttio stycken 1400x900x30, som styrkepass även om det är på arbetstid. Hittills har jag burit ut dem från en skola. Sen ska jag lyfta i dem i en långbandsputs och lyfta ur dem ur en långbandsputs. Det har börjat bildas femceps i mina överarmar och små bergskedjor på underarmarna. Aj. Och jag som ska spela badminton imorgon. 

Annars har det varit bra. Har fått en utskällning och en insikt om nyttan av den. Har gjort en tidsresa tjugo år bakåt i tiden och hämtat hem en annan resenär därifrån.

Ja. Och så har jag gått vilse då förståss.

Födelsedag

Sådärja. Nu är pappa pensionär.

-Jävla ungjävlar sa han när vi dök upp bland buskarna på festen fastän vi hade ringt och sagt grattis och oj oj vad mycket jobb det är att jobba med sådär så det verkligen kändes som att vi inte alls tänkte komma.

Haha.

Då får man faktiskt stå ut med att bli kallad ungjävel. Speciellt när det enbart handlar om kärlek. Och sjutton mil.

Nu har pappa fått sin första pensionärsrabatt. På mc-museet i sollentuna. Och pensionspengar, bland annat 137kr varje månad från någon myndighet resten av livet.

Men inte tänker han sluta jobba för det. Jäkla gubbe.

Fadäs.

Jaja. Tjata.

Jag vet att man inte får luras. Men om man gråter just när soluppgången är som vackrast och just därför att allt är så vackert men ändå inte vill visa det för andra nattvandrare och skyller på någon sorts allergi. Om man då endast är allergisk mot kossor och vänder sej om och pekar och ropar:

-Hej Rosa!

Då är det väl inte mitt fel att den som står bredvid har koskräck och blir så rädd att den springer och gömmer sej under vattenytan. Va. Eller?

Sen hittade jag en ballong. Sen kom nattbussen.

Men neffretitta så pyramidalt.

Kära dagbok,

igår var jag ute och monterade. Hemma hos.
Jag brukar vägra vara ute och montera om husfolket är hemma.
Tyvärr så vill de väl oftast vara hemma när det är främmande folk i huset. Även om de har bjudit in dem själva och dessutom betalat för det och vet exakt vart att återfinna det främmande folket om det händelsevis skulle hända något. Så där sitter jag och vägrar liksom. Med bevakande ögon blir det dubbelt så mycket fel som när jag är obevakad. Å andra sidan dröjer det längre innan felen upptäcks och har blivit ganska stora sedan när bevakningen är på igen. Eller ja, de känns enormt stora när det är dags att berätta om dem. Då är de hur stora som helst. Gigantiska! Så jag vägrar.

Igår var jag i alla fall ute och monterade. Hemma hos.
Husfolket var både hemma och inte hemma. Hunden var hemma hela tiden. Hundar har en förmåga att titta på en som om man var från Mars. Fast de säger inget om det och sen lägger de sej på andra sidan och somnar om. Det är hyftas behagligt. Husfolket var också ganska behagliga så i stället för att vägra så vägrade jag vägra. Och på något sätt så eliminerade bevakningen/obevakningen varandra och allt blev rätt och lätt.

Men sen när jag skulle gå hem och tittade runt för att inte glömma allt jag glömt så såg jag:


De hade lagt dit ett bevakande öga på mej:

huvva...



.