Trevlig semester, allihopa!

Fortfarande med känslan av kudde i öronen inser att jag inte är ensam längre i lokalerna.

Och att jag inte känner igen visslandet.


-Hej
-Halloj, jag är här och hämtar lite grejjer.
-Mm välkommen
-De här. Han ringde igår och sa att de var klara.
-Jamenvisst, det är de, ser de bra ut?
-Ja absolut. Men det var så tyst och tomt här idag, var är alla grabbarna?
-Jo du vet, det är semestertider, det är bara jag här. Än. Idag.
-Åh jaha, du är här och... håller vakt... under tiden?
-Njaeh...
-Eller jobbar du på kontoret?
-Haha, ja just det, jo det var precis där jag var när du kom in, skrattade jag och pekade åt toaletten till.
-Ah du jobbar här liksom.
-Ja jag är snickare här, det är jag som gjort de där listerna till dej.
-Ja såklart, man är ju så van att ha lite förutfattade meningar, och inga snickarkläder...sa han försynt.
-Nä precis, sa jag och vevade ut med armarna och svängde runt i min blåblommiga sommarlångklänning.



Sen pratade vi lite semester.

Sen gick jag ut med soporna.

Sen fortsatte jag mitt jobb på kontoret.

Snart kanske jag vaknar för idag.

En möbel vi snickrat (då hade jag inte klänning på mej) på Gilbert&Malmsten
helt efter en kunds ritning och konstruktion, med den oragea färgen som
läker ihop träet med möbeln.