igår var jag ute och monterade. Hemma hos.
Jag brukar vägra vara ute och montera om husfolket är hemma.
Tyvärr så vill de väl oftast vara hemma när det är främmande folk i huset. Även om de har bjudit in dem själva och dessutom betalat för det och vet exakt vart att återfinna det främmande folket om det händelsevis skulle hända något. Så där sitter jag och vägrar liksom. Med bevakande ögon blir det dubbelt så mycket fel som när jag är obevakad. Å andra sidan dröjer det längre innan felen upptäcks och har blivit ganska stora sedan när bevakningen är på igen. Eller ja, de känns enormt stora när det är dags att berätta om dem. Då är de hur stora som helst. Gigantiska! Så jag vägrar.
Igår var jag i alla fall ute och monterade. Hemma hos.
Husfolket var både hemma och inte hemma. Hunden var hemma hela tiden. Hundar har en förmåga att titta på en som om man var från Mars. Fast de säger inget om det och sen lägger de sej på andra sidan och somnar om. Det är hyftas behagligt. Husfolket var också ganska behagliga så i stället för att vägra så vägrade jag vägra. Och på något sätt så eliminerade bevakningen/obevakningen varandra och allt blev rätt och lätt.
Men sen när jag skulle gå hem och tittade runt för att inte glömma allt jag glömt så såg jag:
De hade lagt dit ett bevakande öga på mej:
huvva...
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar