Lira.

Vet inte vad som var bäst; sällskapet, vinet eller att få insyn i gästerna nedanförs bläckpennas konversation på bordspappersduken. 

Troligen var det att ha en saxofontratts toner rakt in i vänster öra. Att få sitta mitt i jazzen. Att se gitarristen blunda underifrån. Defekterna i kontrabasens skal. Trummisens rosarandiga tröja. Och pianistens tafatta förklaringar för låtarna. 

                                                  

Jo. 

Det.

Det var bland det bästa.