Kära hjärtanes då, dagboken.

Med söndagen i varmt minne.

Många måltider, måndag. Men jag trodde väl ändå att grön currypasta skulle smaka mera.

Stilla tisdag, tusen-meter utan att komma någonvart. Det svåraste med min jungfrufärd på löpbandet var väl ändå vilken av de fyra teve-apparaterna som var intressantast utan ljud. Sen fick några äldre damer i bastun veta sådant som de kanske inte ska veta...ojdå.

Oredig onsdag kommer oftas före torsdag. Jag borde veta det vid det här laget. Liksom. Alltid.

Tokigt tokigt Torsdag. Dagen då äntligen äntligen slumpen förde mej till en ny säng. Måste bara hämta hem den.

Festen och fredagen påminde så tydligt om, hur mycket det går att tycka om dem som finns runtomkring och hur mycket det betyder att de finns där.

Lögar-lördag. I alla fall lugg-läggning. Vet inte hur det går till men helt plötsligt är håret förjävla långt och går helt enkelt inte att forma. Frisyren räckte till i måndags sen gav den upp. Idag ska öronen fram igen.

Söndagssysselsättning: Säng. Ska hämtas och ställas på plats. Sen ska jag sova i bara mässingen.


Diagnos: Allvarligt drömmande dotter eller antagligen ding-dång.