tisdag 29 mars 2011
Fogar.
här kommer stormar
från sidan
och välter
här kommer fåglar
och driver oss
omkull
här leder mörkret
oss ingenstans
längre
här skriker ekon här
är det tyst
för det är fast mark
och fast grepp
och fötterna är kapade
längs vristen
och du frågar artigt;
vad gör vi nu?
jag har en ensam slant
i fickan
och en lavett blossande
mot din kind
det är ett ofog, O-fog!
att vi står här
det är ett klister, kletigt
vi har hamnat i
det är på gränsen
att skorpor spricker
för evig sörja
att rinna ur
men du ska se
på vilket sätt det brister
hur det som kampas
bara kallas tur
ja du ska se
hur mitt hjärta brister
om du inte möter
min varma blick
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

En resa startar i ett makligt tempo, allt eftersom vi rör oss framåt märker vi hur vackert det är. På vägen finns massor av fällor och risker, därför rör vi oss lugnt och försiktigt. Vad som finns i slutet på denna resa vet vi inte, men vad det än är, är denna resa fantastisk.
SvaraRaderaI.L.I