Vid en liten sjö, utanför något tiotal små byar i det småländska virrvarret satt jag i en blå ford och sjöng med. Av någon anledning envisas jag ibland med att sjunga Merry me. Men in det här sammanhanget är det väl ett bra alternativ. Eller komplement.Försoning. Jösses. Och det är fortfarande ungefär 2500 dagar kvar att leva.
äkta mej
ur händerna frias
inte valkar
men särade tankar
flödar mot gräsmarken
till höger och vänster
och vanliga ord
fördelas
anammar, härmar
lägger handflator mot
och kullerbyttar
som barnen,
gräsmattsbarnen de orkesfulla
och trädklättrarna
-
det är mina sista ord innan
-
om du friar till mej
ramlar fingret av vid ringen
eller bildas det fjädrar över armen
är jag den andra armen
om jag lägger min fjäderdräkt över
dina bara axlar
krymper du ihop, eller
vänder du dej om och
ser
-
är det mej du ser innan
-
och sen väljer jag
delar av min barndom
lägger dem
i dina händer
förhoppningar om förlängning
ge mej tillbaka något större
hör du
jag viskar vanliga ord
viker dina fingrar över
en puss på en kind
och det är borta
det som aldrig fanns
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar