Hem ljuva hem.

Jag har flyttat runt.

Som en liten toka.

Jag har haft ca fyrahundra adresser och femhundra hus. Eller kanske inte. Arton är en mer sann siffra. Jag har bott i lägenhet, sommarstuga, jättestort hus, radhus,studentrum, i ett rum i en fabrik,från nitton till hundra kvm,  tillsammans med, men mest utan, med katt, katter, hund, möss och massor av marsvin. Jag har byggt hönsgård, kört en tupp i bagageluckan 60 mil för att få en försvarare till siri, pia, pia, pia, rut och svea. Jag har själv försvarat dem med en planka på rävens huvud medans tuppen flög upp och ner och upp och ner upp och ner. Jag har flyttat runt alla mina jävla pinaler och underbara möbler till alla dessa ställen och tänkt att här...här. Här är det. 

Och jag har alltid funnit platser för alla dessa jävla pinaler och underbara möbler. Var sak får sin plats och där passar de och där trivs de och så känner jag mej trygg. Det har varit totalkaos runtomkring men platserna för sakerna har varit, i princip, heliga. 

När jag fick ett enda ställe att bo på. Mitt ställe. Stället där jag kan stanna kvar hur länge jag vill bara jag betalar hyran:

då dog tillhörigheterna och deras tillhörande platser.

Väldigt väldigt många la jag på Alvesta soptipp. Eller, jag kastade dem väldigt burdust ner i Alvesta soptipps containrar. Förutom ett par saker som räddades och står på en byrå i en annan del av Alvesta. Jag saknar inte en enda grej. Inte en enda. Men de saker jag har saknar allt. Även om jag valt dem med omsorg. T.o.m farmors gamla spegel känner sej vilsen. Det är iofs inte så konstigt för farmor är inte här.

Men en dag såg jag, i en liten liten ruta, i min lilla lilla dator, i en liten liten såndär önskeplats som finns bland alla ettor och nollor som vi ständigt stirrar på och knapprar in bokstäver i,

där fanns något magiskt.

Jag tänkte:

det där vill jag ha.

En människa har gjort något som förklarar mycket av det jag vill ha sagt, och jag vill ha det.

Och vet du vad.

Nu hänger den på min vägg.

På min vägg.

Den har fått en plats på min vägg. 

Det är den första ägodelen som på minst fyra år har en ordentlig plats i mitt hem. 

Och den liksom välkomnar alla andra.

Dessutom är det varmt i min lägenhet nu. Men jag har yllesockorna på ändå.

Och vad det är för något som hänger på min vägg och var den kommer ifrån,

det är en helt annan historia.

.