Som måste beslutas.Och fullföljas.
Alla dessa måsten. Jag gör det sen.
Alla sen och måndagar som fylls med önskan om träning, hälsosammare matvanor, cigarettbefrielser, att bli snällare, har roligare på jobbet, ta livet med en klackspark. Så många måndagar som bara försvinner utan att resten av livet blir annorlunda. Alla våra sånger om att diska, städa, damma, bädda, laga vardagsmat och plocka som ackompanjeras av en lång tung suck.
Vad är det om?
Häromveckan utbrast någon i min närhet en fredagseftermiddag:
-Åh vad skönt med helg, så jag får vara hemma och dammsuga och tvätta golvet.
Det efterföljdes av en lång lycklig suck och ett stort leende som om hon vore på väg till ett semesterparadis!? En skruv skruvades snett i mitt sinne och ett antal ögonbryn runt bordet höjdes någon centimeter. Både av förvånad glädje och förundran. Tiden stannade upp ett tag.
Så fort något vardagligt husligt, sådant man 'måste' göra varje dag, lägger det sej en dimma i sinnet som man suckar ut medans föräldrars röster säger:
-Men tänk vad skönt det blir efteråt när det är gjort.
Och man VET att det bara är något som sägs bara för att få gjort något som är så jävla tråkigt. Men varför är det tråkigt? Vem har talat om för oss att det är tråkigt. Bara för att man 'måste'?
I fotbollsdokumentären av John Cleese sitter en fransman och säger:
-Nödvändigheten kan bli en belastning istället för något man vill göra. När man måste göra något gör man det lite sämre. När man vill göra något läggger man ner engagemang, men också kreativitet eftersom man gillar sin uppgift. När fotbollen blir ett måste kan det skada den istället för att vara underhållning.
Varför är vi uppfostrade med att alla måsten är så jobbiga i snålblåsten av alla gråmulna suckar. Om jag går till jobbet där alla mina kamrater suckar sej genom dagarna så är det såklart fan inte roligt att gå till jobbet. Hela helgen är förstörd för att man ska tillbaka på måndagen, det är bara en liten stund på fredagen innan hemgång som man är lite glad för att man har hela helgen framför sej men sen är det elände igen för det är snart måndag.
Den uppfattningen känns igen va? Lite för väl.
Raymond Ahlgren har sagt en (eller flera) gånger att man ska, så fort ett måste dyker upp i tankarna, göra det! På en gång. Eller så bestämmer man sej att inte göra det alls. Men om man också kunde övertala sej att, på riktigt, tycka att det också är roligt så vore det väl ännu bättre. Om jag har lyckats lära mej på ett eller annat sätt att alla måsten är jobbiga och det är någonstans någongång efteråt som det verkliga roliga livet försigår så kan jag väl också lära mej att det är roligt att göra alla dessa måsten nu. Då försigår ju det roliga livet kanske just nu och sen blir det ännu roligare. Kanske inte allt på en gång men sakta men säkert förkorta tiden mellan sen och nu. Voila, här är livet liksom.
Det här har ju naturligtvis sagts förr på olika vis. Men:
-Man lär sej alltid något nytt som man redan vet.
Bland annat att det alltid kommer en måndag efter varje söndag och då kan man lära sej precis vad man vill.
Hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar